T 3 C. Soning utan offer

 

Det finns ytterligare en punkt som måste vara helt klar innan någon kvarvarande rädsla som fortfarande kan förknippas med mirakel blir helt grundlös. Korsfästelsen låg INTE till grund för soningen. Det gjorde Uppståndelsen. Detta är en poäng som många mycket uppriktiga Kristna har missförstått. Ingen som var fri från villfarelsen om brist kunde MÖJLIGEN ha gjort detta misstag.

 

T 3 C 2. Om korsfästelsen ses ur en uppochnedvänd synvinkel, verkar det verkligen SOM OM Gud tillät, och till och med uppmuntrade, en av sina Söner att lida FÖR ATT han var god. Många mycket hängivna predikanter predikar detta varje dag. Denna synnerligen olyckliga tolkning, som faktiskt uppstod ur den kombinerade miss-projektionen av ett stort antal av mina egna blivande anhängare, har lett till att många människor är bittert rädda för Gud.

 

T 3 C 3. Detta särskilt anti-religiösa koncept slinker in i många religioner, och detta är varken av en slump eller en tillfällighet.

 

T 3 C 4. Den riktigt Kristne skulle behöva stanna upp och fråga "hur skulle det kunna vara så?" Är det troligt att Gud själv skulle vara kapabel till det tanke-sätt som hans egna ord tydligt har utsagt är ovärdigt människan?

(Det finns tillfällen då) Det bästa försvaret, som alltid, är INTE att attackera en annans position, utan snarare att skydda sanningen. Det är inte nödvändigt att anse något acceptabelt, om man måste vända på en hel referensram för att motivera det. Denna procedur är smärtsam i sina mindre tillämpningar och verkligen tragisk på massbasis. Förföljelse är ett vanligt resultat som rättfärdigar den fruktansvärda missuppfattningen att Gud själv förföljde sin egen Son för frälsningens räkning. Själva orden är meningslösa.

 

T 3 C 6. Det har alltid varit särskilt svårt att övervinna detta eftersom, även om själva felet inte är svårare att övervinna än något annat fel, var man ovillig att ge upp det på grund av dess framträdande flyktvärde. I en mildare form säger en förälder "Det här smärtar mig mer än dig" och känner sig frikänd när han slår sitt barn. Tror du att Vår Fader VERKLIGEN tänker på detta sätt?

 

T 3 C 7. Det är så viktigt att allt sådant tänkande skingras att vi måste vara VÄLDIGT säkra på att INGENTING av detta slag finns kvar i ert sinne. Jag blev INTE straffad för att ni var dåliga. Den helt ofarliga lektionen som försoningen lär ut går helt förlorad om den är befläckad med denna typ av förvrängning i NÅGON form.

 

T 3 C 8. "Hämnden är min säger Herren" är en strikt karmisk synvinkel. Det är en riktig missuppfattning av sanningen, genom vilken människan tilldelar Gud sitt eget onda förflutna. Det "onda samvetet" från det förflutna har ingenting med Gud att göra. Han skapade det inte, och Han upprätthåller det inte. Gud tror INTE på karmisk vedergällning alls. Hans gudomliga sinne skapar inte på det sättet. HAN håller ingen ansvarig ens för någons onda gärningar emot SIG SJÄLV. Är det då troligt att Han skulle hålla någon ansvarig för det onda som NÅGON ANNAN gjort?